[Den sociala omständigheten som en flimrande slöja efter dig]

Den sociala omständigheten som en flimrande slöja efter dig
genom natten, de röda ljusen, den vita skira spetsen. Ljuden från
en västeuropeisk storstad. K kysser mig i entrén till
porrbiografen
Skärmarna, badkaret, kisset
För vad det kan vara värt, säg inte att din kärlek dödar mig. Det
var en natt då vi insåg att vi var djupt förälskade. Vi skrev
varandras namn på parfymerat papper och ringde alla vi kände
och sa att vi blivit ihop
Han kammade mitt hår
Den blonde killen som tittade på oss i speglarna och onanerade
tog med oss till ett avskilt rum med hängande tapeter. Den
häpnadsväckande tjocka tapeten var inte alls porös som papper
brukar, utan spänd, liksom styv, som ett motstånd när man rev i
den. Det var rummet där alla var, där vi mötte dem. De stod
runt ett badkar och pissade och den fnittrande saten som lät den
gula, stinkande urinen rinna ner över sina axlar och magen, blev
kvar där tills vi lärde känna honom. Badkar fylls liksom allt
annat, vätskan som filtrerats och skitats ner i deras kroppar
orsakade till slut en översvämning och vi kunde alla rida på en
väg ut i natten 

To read this poem in English, click here.

Kristofer Folkhammar is a poet and novelist who lives in Malmö, Sweden. His most recent novel is Är det barnen, baby?